Åsas blogg

Åsas blogg

Samtal på avstånd.

Juli 2011Skapad av Åsa Anshelm tor, juli 28, 2011 20:20:37

Hej alla glada!

Idag började Helsingborgsfestivalen. Om jag ska ner någon av dagarna vet jag inte. Visst, jag tycker det är mysigt att gå där och kolla på marknaden, och sätta sig någonstans och ta en kall öl och lyssna på musik. Jag tycker bara att många gånger är det alldeles för hög volym för min smak, men man kan ju inte behaga alla, smaken är ju så olika. Som jag mår nu så vet jag inte om jag orkar gå där. Jag låter ju som om jag har sprungit ett maratonlopp bara av att ha varit ute en liten runda med hundarna. Det är inte klokt så snabbt fysiken blir nedsatt när man inte mår bra, men tar evigheter och bygga upp igen. Det var många år sen jag var på festivalen, för jag har alltid haft oturen att vara dålig då, men kanske kanske, en av dagarna orkar jag kanske. Man ska aldrig säga aldrig. Abbe däremot, han bara älskar att gå där. Det dräller av artister han vill lyssna på varje kväll, så han lär vara där. Han har ju också turen att vara ledig denna helgen.

Efter att ha legat vaken mellan 3-6 i natt så somnade jag om, och vaknade av att hundarna pep till lite och tyckte att nu får du vakna. Tittade på klockan, oj! Den var 8.45. Så länge brukar jag aldrig sova, även om jag har varit vaken på natten. Det var ju bara att gå upp och ta ut dogsen och ge dom mat. Började att fixa till mitt dropp medan Abbe, hör och häpna, också hade gått upp, fixade kaffe. Han kunde inte ligga längre för han är så himla förkyld, och var så täppt i näsan så han var tvungen att gå upp. Han gnäller faktiskt ovanligt lite för att vara en karl som är förkyld. Efter frukosten så körde han till iväg och köpte nässpray så han kunde andas igen.

Ut med hundarna innan lunch. Dom behövde verkligen springa av sig, speciellt den lille. Kasta en ”stock” och dom springer för glatta livet. Hemma igen så blev det lite pasta till lunch, och sen var det dags för Abbe att åka till jobb. Han var sååå förkyld, och då kan man ju absolut inte åka buss, utan han var bara tvungen att ta bilen idag. Jaja, men när det gäller festivalen, DÅ går det bra att ta bussen. Jag skulle ändå ingenstans idag, så. Hur som helst, han stack till jobb och jag satte mig och kollade genom datorn. Rätt som det var så pep det till tre ggr i mobilen. Viber, tre missade samtal. Det var från Joakim. Jaha, jag tog och ringde upp honom för att kolla vad han höll på med. Han ringde inte till mig, utan gjorde något annat som jag inte kom ihåg, men vi passade på att prata lite när vi ändå hade varandra på tråden. Eftersom vibersamtal bryts ibland, så installerade jag skype istället. (skickar förfrågan till dig Jocke i morgon när du är uppe) Jag tänkte installera det till morsan och farsan också, för det funkar nog bättre.

Kollade på ”masterchef Australia idag, och jag blev lite sur för att min ena favorit, Matthew, åkte ut på ett riktigt slarvfel. Min andre favorit är Aaron, men eftersom jag blev lite sur och var lite nyfiken så tog jag datorn och kollade vem som blev masterchef. Jaha, där rök min andra kandidat. Sen blev det dags för min lilla eftermiddagslur, som börjar bli en vana nu, eller en ful ovana, vilket man vill, men skönt var det.

Kvällen närmade sig och jag gav hundarna mat, och tänkte att det började bli lite väl mörkt så det var lika bra att gå ut på en kvällspromenad innan regnet kom. Haha, trodde jag. Jag hann bara utanför dörren så började det att stänka lite. Ok, inte så farligt, tänkte jag. Ett par minuter senare så fullkomligt öppnade himlen sig. Stackars lilla Wilma. Hon gick under ett träd och stannade där, vägrade nästan att gå mer. Konstigt nog så gick hon ändå lite till och dra på trissor, hon gjorde både och, och det redan efter tio min. Snacka sen om att hon vände sig om snabbt och försökte springa hem. Det är tur att Madicken gör sitt snabbt, för hon hade inte haft en chans annars. När vi kom hem igen så slutade det att regna, tack för det. Jag gick rakt in på dass och tog av mig kläderna som var dyngvåta och drog på mig joggingbrallor, och kurade ihop mig i fåtöljen.

Ibland när jag sitter jag här kommer tankarna om Malin och Mattias är hemma eller på förlossningen. Det har nu gått 5 dgr över tiden, så man vet aldrig. Nu kan det hända när som helst. Jag brukar inte tänka på det, men tankarna kommer ändå ibland när man sitter här och inte har något att göra, men det blir mer och mer för varje dag som går nu.

Nä, nu blir det inte mer för denna 25 öringen, men vi hörs kanske i morgon.

Ha det bra alla där ute, för det ska jag.

  • Kommentarer(0)//blogg.famanshelm.se/#post73
Nästa »